ibland är en dröm det finaste man har

jaa, det var väl någongång på dagis antar jag. då man blir lite småkär i allt och alla, haha.
så det tänker jag faktiskt inte ta som min första kärlek. utan jag kommer välja den gången jag blev kär och fick känna riktigt kärlek för första gången.
och det är nu.

Hade aldrig varit riktigt kär innan jag träffade Daniel.
klart man hade haft några crushar i folk som man tyckte mycket om, men jag hade aldrig känt den kärlek som jag känner idag för honom.
Trodde verkligen inte att man kunde känna såhär för en person som jag känner för honom. Jag kan bli alldeles galen bara jag tänker på det, för inte ens det finaste ordet jag kan, kan förklara hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar den pojken.

han är verkligen allt för mig. Och många säger det, men jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom.
vi har haft våra bråk och tjaffs och varit så himla nära att gå skilda vägar, men det är då jag kände att jag varken kan eller vill leva utan honom. Han gör mig hel och kompletterar mig perfekt. jag är trasig utan honom, trasig i själen och hjärtat ska vi inte ens tala om.
Allt jag inte är, är han. han är min bättre hälft helt enkelt och jag önskar att han visste hur mycket jag älskar honom.
men det kommer ingen kunna förstå :) inte ens jag gör det ju!
det enda jag vet, är att han är och förblir min första kärlek & enda riktiga kärlek. tills den dagen jag dör.
och jag hoppas, jag dör med honom bredvid mig.