01.13

en dag till är förbi, men fan vad segt det gick,
hela dagen har gått åt av att bara tänka och känna efter. men det är värst nu, på nätterna är det alltid som värst.
det är då det smyger sig på, känns långt in.

jag vet inte varför det är så svårt! och jag blir tokig för jag vet att jag är så mycket starkare än såhär. det här är inte jag.
jag klarar alltid av det, jag överlever alltid right? det har alltid varit så förut ju.
känns seriöst som om jag inte orkar mer för jag vill inte må såhär.


i'm not the type to get my heart broken, i'm not the type to get upset and cry.
'cause i never leave my heart open.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0