ibland är en dröm det finaste man har

det är drygt när man är ledsen över något och man trycker undan det, lite undermedvetet liksom.
man känner det egentligen inte, inte på dagarna iallafall när man är social och pratar och skrattar hela dagarna. men det ligger ändå där och när man har en lugn stund och sitter ner så bubblar det upp. oftast när man minst anar det.
jag kan sitta och titta på film, prata med mami eller vad som helst och börja skratta så mycket åt något roligt så man börjar gråta och man skrattar och skrattar men sen märker man att man inte kan sluta gråta för då gör det helt plötsligt ont och man är ledsen :s

jag vet inte om det bara är jag som är allmänt störd eller om det blir så för fler?
men det är jobbigt som fan.
man tror att man har gått vidare och lagt allt skit bakom sig men man har ju egentligen inte det. för då skulle det inte komma upp helt plötsligt utan förvarning, eller?

det är skumt, jobbigt och jag är jävligt trött på det.
♥